Andnöd!

Jag är som sagt ingen förhålandetyp, men det hindrar ju en inte från att bli hög på känslor i någon grabb nu och då (jag vägrar använda ordet kär, dit hinner jag aldrig komma innan jag avstyr det hela.) Ofta tycker jag att det finns någon inuti mitt huvud som ligger och skaver. Ett gammalt ragg, en uråldrig förälskelse eller den där klot-killen som inte förstod att du skulle kunna bli det bästa som hänt honom. Alla har ju olika. Hur som helst, jag kan bli så irriterad på det där. Jag kan gå och smågrubbla och drömma mig bort till någon kille innan jag skärper till mig. Att gå och drömma eller sukta är inte min grej. Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men jag antar att det är ett försök att ta sig ur skrivkrampen om just detta ämne.Jag har fått tagit mig genom såna där "seriösa samtal" om var vi varit på väg, eller vad de vi hade var. Såna samtal ger min andnöd direkt. Jag kan falla ner och dö på fläcken. Längre har jag inte kommit. No way. Då är det jag som tar mitt pick och pack av känslor och backar bakåt. Jag känner mig inte rätt.ToppenSebbe tog upp det där med förhållande med mig. Han är bra. Han förstår hur jag menar. Ändå kan han lägga fram exempel som gör att det för ögonblicket känns som att man skulle kunna klara av ett förhållande med de tipsen. Sebbe är bra.

Detta får bli en hyllning till honom!/Julia