Jag tror att jag är rädd för kärleken...rädd för alla kraven som kommer till...alla måsten etc. jobbigt! I början är det spännande och man är nyfiken..går på dejt och träffas lite då å då..på fest kanske...hos en kompis..lite så där casual, ledigt. Sen när man har umgåtts en tid..så ska man plötsligt märka förhållandet och då kommer plötsligt den länge förskjutna "the TALK" som ett monster som drar livet ur det spännande lediga förhållandet...Panik reser sig över den stilla tillvaron! Jobbigt att hängiva sig åt någon..alla förpliktelser...köpa presenter med allt vad det innebär, alla hjärtans dag, romantiska parmiddagar med vännerna...gå bra ihop med hans vänner..träffa hans familj (och ja faktiskt tycka om dom)....ja listan kan göras lång..Om man sedan kommer på att man egentligen inte gillar den personen så mycket som man trodde och successivt gör slut...så tar det ju inte slut där utan man ska så småningom träffa nya individer av det motsatta könet att interagera med...vilket innebär att man ska gå på (genomlida?) fler dejter and what not...
Livet är bra märkligt.../N
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment