Hatar hur vissa bara har en förmåga att klämma sig in i MINA tankar. Hur en grabb lyckas gång på gång smyga sig in i tankegångar där han inte alls hör hemma. Hur jag kan sitta och tänka eller drömma mig bort och hur han genast är där och ställer till allt.Jag har såklart mina perioder då han är helt borta och jag lever på mitt liv så där underbart bra (vilket jag gör annars med iofs) och det är en lättnad över att aldrig bekymra sig över honom. Man har varit så pass duktig att man gjort allt för att inte höra av sig mer. Tagit bort hans mobilnummer. Tagit bort honom från sin msn. Undviker ställen där man vet att han kan finnas.M E N...Självklart har man skrivit ner han nummer på en lapp. Hans msn-adress har man lärt sig, också råkar man bara gå förbi de ställena han gillar. Kuken kan man ha! Hur patetisk kan man bli? Det är inte roligt. Inte alls.Det känns inte ens bra att skriva om det. Som att han vinner då. Så kan det inte sluta.
Snart är han veck.
På riktigt.
Faktiskt.
Jag lovar!
Well I don't feel better when I'm fucking around..../Julia
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment